Radioteater: Maura Clarke

februari 12, 2014 § Lämna en kommentar

Kortpjäs om Maura Clarke i projektet Världshistorien på P1:

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/290133?programid=4458

 

 

Teaternotis: 100 barn

december 19, 2013 § Lämna en kommentar

Om 100BARN på Stockholms stadsteater, i Aftonbladet 2013-12-06:

Fruktansvärt – men sen då?

100 barn är komisk i det byråkratiska men landar i hålla-händer-idealism

TEATER Föreställningen 100 barn som nu spelas av Stå!Gerillan på Stockholms stadsteater bottnar i den förlamande insikten om att människovärdet inte alls är ett absolut som FN:s konvention påstår, utan två: ett politiskt och ett biologiskt. Människor är olika värda – de 100 kinesiska barnen som försvann i Sverige 2007 blir först siffror i ett protokoll och sen förda till handlingarna, polisen söker passivt säger de.

Det är förstås en fruktansvärd historia och jag förväntar mig av Astrid Menasanch Tobiesons pjäs att den ska visa för mig varför denna fruktansvärda historia ska bli teater, vad i den som kan utnyttja teaterns speciella rum för att inte stanna vid konstaterandet.

Men trots ambitioner, både i text och form, verkar det inte finnas något behov av att komma vidare. Det finns komik i det byråkratiska, och identifikation i det desperata inför världens orättvisor. Men sen då?

Analysen landar i hålla-händer-idealism, mest svårsmält hos karaktären ”den illegala” som ett överdrivet oskuldsfullt nästan heligt offer. Med symboler som hav och stenar blir det något naturreligiöst runt hen som får mig att tänka mer på Waldorfskolor än politisk aktion. Och när Anna Lyons med välgestaltad frustration säger: ”Jag behöver få vara smartare, farligare, mer obekväm”, så längtar jag hemskt mycket efter just exakt det.

Alice Kassius Eggers

Notis: Opartiskhet

december 18, 2013 § Lämna en kommentar

Om public service i Aftonbladet 2013-12-18 (obs ej min rubrik/nedryckare):

SR tystar konsten

Försvarar inte sin opartiskhet – ger efter för påtryckningar

Sebbe Staxx. Foto: Viktor Fremling

DEBATT Sebbe Staxx och Timbuktus låt ”Svarta duvor och vissna liljor” får inte sändas okommenterad i Sveriges Radio.

Det är beslutat efter att låtens text har ställts mot sändningstillståndet som styr public service-media. ”Det är en bedömning” säger populärmusikchefen Pia Kalischer. Hon säger dessutom att låten kommer spelas ”sparsamt”.

Antingen är det startskottet för en räddhågsen statlig radio som väljer bort verk för att det inte hinns/orkas med adekvat uppföljning typ: ”Recensionen av nya Houellebecq innehåller citat som kan uppfattas stötande, Sveriges Radio står inte bakom människosynen” eller ”Dagens gudstjänst innehåller utdrag ur Bibeln, dessa ska ej tolkas bokstavligt”.

Eller så är låten ett undantag och andra våldsamheter kommer få fortsätta ljuda som vanligt, alla kvinnor som har problem med sexismen hos Robin Thicke får snyta sig, medan Jimmie Åkesson inte kan förväntas skilja på fakta och fiktion och därför ska skyddas.

Jag vet inte vilket som är värst. Jag vet dock att opartiskheten finns för att man som public service-tittare/lyssnare ska kunna vara trygg i att programmen inte ger efter för medialt/politiskt tryck. Och i det avseendet är ett konstnärligt uttryck inget hot mot det demokratiska samtalet. Att Aktuellt kallar ett överfall på ett fredligt torgmöte för en ”urartad demonstration” är däremot just detta.

Okommenterat.

Alice Kassius Eggers

Notis: SL

november 29, 2013 § Lämna en kommentar

Om botshop i Aftonbladet 2013-11-29:

Dum kampanj av SL

Stämplar resenärer som korkade – och vi ska vara med och skvallra

SL har dragit i gång en ny kampanj. Handlar den om pålitligare pendeltåg? Garanterat klämfria spärrar? Enklare biljettsystem? Nej, nej, det handlar om att ”vi” ska jobba tillsammans mot ”fuskarna”. Eller som det står på den nylanserade sidan botshop.nu: ”Det är alltid trist när några få ska förstöra för oss andra”.

Så nu får de snälla barnen vara med och välja var de dumma barnens böter hamnar. Ju fler fuskare som åker fast, desto mer pengar kan fördelas mellan en fin röd buss eller ett brum-brum-tåg. Detta samtidigt som både landstingets trafiknämnd och SL:s styrelse, båda ledda av Christer Wennerholm (M), får kritik av externa revisorer.

Att bli tilltalad på det här sättet är att ogiltigförklara en vuxen diskussion om hur pengarna till kollektivtrafiken bör samlas in och fördelas. Att låtsas att jag som betalar och SL är i samma lag mot en gemensam fiende. ”Fuskare” hör man ju är såna där som snor Norrmalmstorg i Monopol när ingen ser, medan vi hederliga som betalar blir kliade under hakan med att vi däremot ”förstått”. Som om inga andra lösningar än den rådande vore möjliga. Som om problemet ska justeras mellan de duktiga i klassen och de bråkiga.

Jag hoppas att stockholmarna inte börjar vänja sig vid att bli behandlade som korkade medlöpare, att fler än jag önskar sig mer värdighet i det samhälleliga samtalet och protesterar mot fördumningen. För precis som SL basunerar: ”Tillsammans funkar alltsammans.” Frågan är bara tillsammans med vem.

Alice Kassius Eggers

Teaternotis: Rise to the sugarsticky sky

november 26, 2013 § Lämna en kommentar

Om Rise to the sugarsticky sky på Dramalabbet, i Aftonbladet 2013-11-26:

dramalabbet

 

 

 

 

 

 

 

Debatt: 5 pointz

november 22, 2013 § Lämna en kommentar

Om graffitihuset 5 pointz i Aftonbladet 2013-11-22:

Nu ska graffitins heliga hus rivas

Verk på världsberömda 5 Pointz fasader övermålade

Kvarteret 5 Pointz i New York är världsberömt för sina graffiti­-målningar.
Long Island city i New York är en stadsdel i snabb förändring. Framför allt är det konstscenen som letat sig ut till området i Queens – det kryllar av gallerier och ateljéer.

Och i Long Island city har också tills i tisdags det unika graffititäckta kvarteret 5 Pointz varit ett världsberömt inslag i stadsbilden. Huset har lockat graffitimålare från hela världen sedan det öppnade 1993 som ett lagligt alternativ för målare. Fasaden har varit en ständigt pågående utställning och innanför väggarna har man kunnat hyra ateljéer långt under marknadshyrorna i området, tack vare ägaren och eldsjälen Jerry Wolkoff.

Sedan det uppdagades att Wolkoff målat väggen vit natten mellan måndag och tisdag, har nyheten färdats som en tung dag för gatukonsten. Gustav Gelin skriver i Dagens Nyheter om kampen mellan å ena sidan graffitimålarna som har försökt få byggnaden bevarad som kulturminne, å andra sidan markägare och politiker.

Det är lätt att se det som en klassisk David och Goliat-kamp. Men vad är det egentligen Wolkoff vill göra? Strypa den konstnärliga friheten och bygga ett till Starbucks?

Nej, inte alls. Det som händer i Queens är att ­huset blivit mer och mer förfallet (2009 skadades en av konstnärerna då en brandtrappa rasade) samtidigt som området blomstrar och bostäder behövs. Så kvarteret ska rivas för att göra plats för två nya hus med ­tusen lägenheter varav 210 särskilt anpassade för hushåll med skral ekonomi. Väggarna på bottenplanet kommer fortsätta att upplåtas åt graffiti, liksom flera väggar inne i det nya huset, och nästan tvåtusen kvadratmeter avsätts för ateljéer.

Wolkoff har själv gått ut och öppet välkomnat målarna tillbaka när huset är byggt. Kanske ska man alltid vara misstänksam, flera har kallat Wolkoffs utspel för en ren pr-ploj, och visst rymmer den nya byggnaden också lyxvåningar. Men lite mer välvillig mot en så ovanlig markägare som Wolkoff finns det anledning att vara.

Hans förklaring till att han målade över fasaden mitt i natten var att han inte skulle stå ut med att se väggen sakta demoleras, och samtidigt inte ville riskera konfrontationer som kunde leda till rättsliga påföljder för några av målarna – han har allt för stor respekt för dem.

Och nog har Wolkoff en poäng när han säger att graffitikonsten aldrig handlar om att bevara det gamla, utan alltid om förändring och om att fortsätta måla.

Alice Kassius Eggers

Notis: Kristallen

augusti 28, 2013 § 5 kommentarer

Om Kristallen i Aftonbladet 2013-08-28:

Diskriminering som tar priset

Ingen Kristallen-nominering för tvåkönade programledarpar

Erik och Lotta.

På fredag delas det stora tv-priset Kristallen ut. Erik Haag är nominerad i kategorin ”Årets manliga programledare” för det smått hyllade programmet Historieätarna, som han gjorde ihop med Lotta Lundgren.

Andra nominerade i samma kategori är Erik & Mackan och Filip & Fredrik. De nomineras i par, oskiljaktiga duos.

Lotta Lundgren finns inte med bland de nominerade, det finns helt enkelt ingen plats för tvåkönade kombos. Beteendet att killar myser ihop sig med killar blir tydligt belönat eftersom det finns en duo-klausul som bara gäller mansseparatistiskt.

Jag tror inte att alla i juryn tycker att Erik Haag är en mycket starkare lysande stjärna än Lotta Lundgren. Jag tror dessutom att det en gång i tiden funnits en diskussion om hur svårt det kan vara att sära på ett programledarpar, att det är därför Erik&Mackan och Filip&Fredrik alltid nomineras ihop. Förmodligen finns det till och med någon ansvarig som tycker att det är olyckligt att det tvingas bli så här.

Men här är nyckeln: det är varken en olycka eller ett tvång. Det är helt upp till de ansvariga att tycka att ett system som faller samman när kvinnor tar plats är ett skitsystem och måste skrotas. Och det är helt upp till Erik Haag att tycka att det skulle vara så oförskämt av honom att ta emot priset ensam, att han avsäger sig priset om han vinner.

Alice Kassius Eggers