Augustprisnotis: Jenny Jägerfeld

november 23, 2010 § Lämna en kommentar

Om ungdomsromanen Här ligger jag och blöder av
Jenny Jägerfeld i Aftonbladet 2010-11-23:

Jargongen är bäst som kuliss

”Jag försökte verkligen att inte tänka så mycket, men det var vansinnigt svårt. Jag tänkte alltid för mycket.” Maja Müller sågar av sig tumspetsen och sen rullar Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder (Gilla förlag) i gång. Maja går i första ring och stångas mot sedvanliga mobbare och en singelpappa med smak för tjejer och öl. Vid sin sida har hon Enzo men när han i ett rått skämtande råkar nämna Majas mamma gör det ont på riktigt. Är det så att mamma Jana faktiskt inte vill ha Maja?
Varannan helg åker Maja till Jana i Norrköping men den här helgen blir allt annorlunda. Jägerfeld bygger skickligt upp en berättelse om en plötsligt försvunnen mamma som hela tiden lyckas vara både central och perifer. I stället för att helt lita på att den välavlyssnade tonårsjargongen är Jägerfeld klok nog att låta den agera kuliss för en spännande intrig. Så blir det som hade kunnat bli påfrestande i stället en tillgång. Språket är lika rappt som Majas tankar och genomlyst av haikus, kontaktannonser och låttexter som snyggt undviker att skrika ”författaren” högre än Maja. Jag tror på henne och hennes pulserandehjärnaochtumme. Och det är väl just sånt som ska belönas i ett sammanhang som Augustpriset: insikter om att bokslukarkvaliteter i kombination med ett så kallat ”angeläget ämne” inte behöver ställas emot litterär kvalitet. Precis som förra året är det ett litet förlag med höga ambitioner som kammar hem barn- och ungdomskategorin, ett fint facit på att litteraturen står stark mitt i stormarknaden.

Annonser

Lyrikvännen #4-5 2010

november 4, 2010 § Lämna en kommentar

Om Lyrikvännen #4-5 2010 i Aftonbladet 2010-11-04:

Om barnpoesins komplexitet

Lyrikvännen ägnar sitt nya nummer (4-5/2010) åt det komplexa ämnet barnpoesi. Komplext eftersom man måste försöka sig på en definition av både ”barn” och ”poesi”, likvärdigt omöjliga uppgifter. 

Rubriken ”Poesi för små barn och stora” ger visst andningsutrymme och texterna förhåller sig genomgående löst till poesibegreppet.

Åsa Warnqvist inledande översikt är kanske inte numrets roligaste text men absolut nödvändig för att veta ungefär vad vi pratar om. Hennes sätt att förhålla sig till tiden som ett före och ett efter Lennart Hellsing känns väl motiverat och jag är glad att hon försöker hitta barnlyriken även i vår samtid, men undrar förvånat var Aase Berg tog vägen?

Tacksamt läser jag de texter som går utanför Sveriges gränser. Azita Ghahreman om sin uppväxt i Iran ochStella Parlands om flerspråkigheten i hennes barndoms Finland är välkomna bidrag. Men när Ghahreman ger mig en inblick i hur hon upplevde text som barn, undrar jag: Hur såg texten ut? Hur lät den?

Redaktören Jonas Ellerström skriver omSylvia Plaths The Bed Book och säger något viktigt om att läsa utan det kontextuella oket. Vi måste läsa dikten fri från mytbildningen om författaren, ”annars reducerar vi både litteraturen och vår läsupplevelse”.

Kanske är det så vi bör läsa barnlyriken, i ett rollspel där vi inte vet det vi vet, i en lättnad att texten inte ber mig om att bidra med erfarenhet och kunskap.

Där orden smakar fritt.

Alice Eggers

Var befinner jag mig?

Du tittar för närvarande i arkivet för november, 2010Alice Eggers.