62 dagar – Cilla Naumann

augusti 22, 2011 § Lämna en kommentar

Om ungdomsromanen 62 dagar i Dagens Nyheter 2011-08-22:

 

”Hur gör man när någon är död?

Hur ska man fortsätta vara?

Hur ska allt bli?”

I Cilla Naumanns ”62 dagar” är det något vaj med sommaren. Kanske är det regnet, kanske obarmhärtigheten i att växa och växa så att man knappt kan andas. Tom Olsen har blivit äldre, inte så mycket av åren som av erfarenheterna: att man blir en annan när man har sett döden, en som blir rädd av att vara ensam på kyrkogården.

I barnlitteraturen kan intriger skrivas stora utifrån ett barns horisont även om de på sin höjd är vardagliga för vuxenläsaren. Så är det med novellerna i Naumanns förra bok om Tom, ”Kulor i hjärtat”. En cykeltur i en skog, ett barnvaktsjobb, en första kyss, blir till avgörande konfrontationer med rädsla, ansvar och kärlek.

”62 dagar” beter sig annorlunda, här är dramat konkret även ur ett vuxenperspektiv. Det finns ett pojkstreck gone wrong som väcker stora frågor om skuld och ansvar och allra mest finns döden. ”Och allt är för sent och går aldrig att rätta till.”

Naumann fångar ibland dödens obegriplighet med en saklighet som blir slående poetisk, som ord man vill upprepa för sig själv gång på gång: ”Det är inte klokt att man kan vara så brutalt ensam om sitt liv.” Inte heller de moraliska frågorna känns överdrivna utan nödvändigt påstridiga när de rör vid ansvaret hos den som står bredvid. ”Var man med på något när man inte visste vad som skulle hända?” Tom har sett bensindunken, hans efterklokhet frågar så klart vad han trodde att de skulle ha den till. Dricka? På det finns inget bra svar, bara, tänker jag: att se är inte samma sak som att veta, att veta inte samma sak som att förstå.

Toms resa från skuld till befrielse är ett motiv som kunde rymts i ”Kulor i hjärtat”, den är ett barns och kommer att blekna med tiden. Känslan av att vara pojken som inte ville bli stor kommer också att glömmas, eller i alla fall sväljas. Kvar finns döden, i minnena och i maskarnas pågående arbete.

Naumann kliver in i den ämnes­sfären utan att darra, så att jag darrar.

Eftersom Cilla Naumann arbetar på DN Kultur recenseras boken av Alice Eggers, kritiker i Aftonbladet.

Alice Eggers

Annonser

Taggad: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande 62 dagar – Cilla NaumannAlice Eggers.

Meta

%d bloggare gillar detta: