Notis: SL

november 29, 2013 § Lämna en kommentar

Om botshop i Aftonbladet 2013-11-29:

Dum kampanj av SL

Stämplar resenärer som korkade – och vi ska vara med och skvallra

SL har dragit i gång en ny kampanj. Handlar den om pålitligare pendeltåg? Garanterat klämfria spärrar? Enklare biljettsystem? Nej, nej, det handlar om att ”vi” ska jobba tillsammans mot ”fuskarna”. Eller som det står på den nylanserade sidan botshop.nu: ”Det är alltid trist när några få ska förstöra för oss andra”.

Så nu får de snälla barnen vara med och välja var de dumma barnens böter hamnar. Ju fler fuskare som åker fast, desto mer pengar kan fördelas mellan en fin röd buss eller ett brum-brum-tåg. Detta samtidigt som både landstingets trafiknämnd och SL:s styrelse, båda ledda av Christer Wennerholm (M), får kritik av externa revisorer.

Att bli tilltalad på det här sättet är att ogiltigförklara en vuxen diskussion om hur pengarna till kollektivtrafiken bör samlas in och fördelas. Att låtsas att jag som betalar och SL är i samma lag mot en gemensam fiende. ”Fuskare” hör man ju är såna där som snor Norrmalmstorg i Monopol när ingen ser, medan vi hederliga som betalar blir kliade under hakan med att vi däremot ”förstått”. Som om inga andra lösningar än den rådande vore möjliga. Som om problemet ska justeras mellan de duktiga i klassen och de bråkiga.

Jag hoppas att stockholmarna inte börjar vänja sig vid att bli behandlade som korkade medlöpare, att fler än jag önskar sig mer värdighet i det samhälleliga samtalet och protesterar mot fördumningen. För precis som SL basunerar: ”Tillsammans funkar alltsammans.” Frågan är bara tillsammans med vem.

Alice Kassius Eggers

Teaternotis: Rise to the sugarsticky sky

november 26, 2013 § Lämna en kommentar

Om Rise to the sugarsticky sky på Dramalabbet, i Aftonbladet 2013-11-26:

dramalabbet

 

 

 

 

 

 

 

Debatt: 5 pointz

november 22, 2013 § Lämna en kommentar

Om graffitihuset 5 pointz i Aftonbladet 2013-11-22:

Nu ska graffitins heliga hus rivas

Verk på världsberömda 5 Pointz fasader övermålade

Kvarteret 5 Pointz i New York är världsberömt för sina graffiti­-målningar.
Long Island city i New York är en stadsdel i snabb förändring. Framför allt är det konstscenen som letat sig ut till området i Queens – det kryllar av gallerier och ateljéer.

Och i Long Island city har också tills i tisdags det unika graffititäckta kvarteret 5 Pointz varit ett världsberömt inslag i stadsbilden. Huset har lockat graffitimålare från hela världen sedan det öppnade 1993 som ett lagligt alternativ för målare. Fasaden har varit en ständigt pågående utställning och innanför väggarna har man kunnat hyra ateljéer långt under marknadshyrorna i området, tack vare ägaren och eldsjälen Jerry Wolkoff.

Sedan det uppdagades att Wolkoff målat väggen vit natten mellan måndag och tisdag, har nyheten färdats som en tung dag för gatukonsten. Gustav Gelin skriver i Dagens Nyheter om kampen mellan å ena sidan graffitimålarna som har försökt få byggnaden bevarad som kulturminne, å andra sidan markägare och politiker.

Det är lätt att se det som en klassisk David och Goliat-kamp. Men vad är det egentligen Wolkoff vill göra? Strypa den konstnärliga friheten och bygga ett till Starbucks?

Nej, inte alls. Det som händer i Queens är att ­huset blivit mer och mer förfallet (2009 skadades en av konstnärerna då en brandtrappa rasade) samtidigt som området blomstrar och bostäder behövs. Så kvarteret ska rivas för att göra plats för två nya hus med ­tusen lägenheter varav 210 särskilt anpassade för hushåll med skral ekonomi. Väggarna på bottenplanet kommer fortsätta att upplåtas åt graffiti, liksom flera väggar inne i det nya huset, och nästan tvåtusen kvadratmeter avsätts för ateljéer.

Wolkoff har själv gått ut och öppet välkomnat målarna tillbaka när huset är byggt. Kanske ska man alltid vara misstänksam, flera har kallat Wolkoffs utspel för en ren pr-ploj, och visst rymmer den nya byggnaden också lyxvåningar. Men lite mer välvillig mot en så ovanlig markägare som Wolkoff finns det anledning att vara.

Hans förklaring till att han målade över fasaden mitt i natten var att han inte skulle stå ut med att se väggen sakta demoleras, och samtidigt inte ville riskera konfrontationer som kunde leda till rättsliga påföljder för några av målarna – han har allt för stor respekt för dem.

Och nog har Wolkoff en poäng när han säger att graffitikonsten aldrig handlar om att bevara det gamla, utan alltid om förändring och om att fortsätta måla.

Alice Kassius Eggers

Var befinner jag mig?

Du tittar för närvarande i arkivet för november, 2013Alice Eggers.