Teaternotis: 100 barn

december 19, 2013 § Lämna en kommentar

Om 100BARN på Stockholms stadsteater, i Aftonbladet 2013-12-06:

Fruktansvärt – men sen då?

100 barn är komisk i det byråkratiska men landar i hålla-händer-idealism

TEATER Föreställningen 100 barn som nu spelas av Stå!Gerillan på Stockholms stadsteater bottnar i den förlamande insikten om att människovärdet inte alls är ett absolut som FN:s konvention påstår, utan två: ett politiskt och ett biologiskt. Människor är olika värda – de 100 kinesiska barnen som försvann i Sverige 2007 blir först siffror i ett protokoll och sen förda till handlingarna, polisen söker passivt säger de.

Det är förstås en fruktansvärd historia och jag förväntar mig av Astrid Menasanch Tobiesons pjäs att den ska visa för mig varför denna fruktansvärda historia ska bli teater, vad i den som kan utnyttja teaterns speciella rum för att inte stanna vid konstaterandet.

Men trots ambitioner, både i text och form, verkar det inte finnas något behov av att komma vidare. Det finns komik i det byråkratiska, och identifikation i det desperata inför världens orättvisor. Men sen då?

Analysen landar i hålla-händer-idealism, mest svårsmält hos karaktären ”den illegala” som ett överdrivet oskuldsfullt nästan heligt offer. Med symboler som hav och stenar blir det något naturreligiöst runt hen som får mig att tänka mer på Waldorfskolor än politisk aktion. Och när Anna Lyons med välgestaltad frustration säger: ”Jag behöver få vara smartare, farligare, mer obekväm”, så längtar jag hemskt mycket efter just exakt det.

Alice Kassius Eggers

Annonser

Notis: Opartiskhet

december 18, 2013 § Lämna en kommentar

Om public service i Aftonbladet 2013-12-18 (obs ej min rubrik/nedryckare):

SR tystar konsten

Försvarar inte sin opartiskhet – ger efter för påtryckningar

Sebbe Staxx. Foto: Viktor Fremling

DEBATT Sebbe Staxx och Timbuktus låt ”Svarta duvor och vissna liljor” får inte sändas okommenterad i Sveriges Radio.

Det är beslutat efter att låtens text har ställts mot sändningstillståndet som styr public service-media. ”Det är en bedömning” säger populärmusikchefen Pia Kalischer. Hon säger dessutom att låten kommer spelas ”sparsamt”.

Antingen är det startskottet för en räddhågsen statlig radio som väljer bort verk för att det inte hinns/orkas med adekvat uppföljning typ: ”Recensionen av nya Houellebecq innehåller citat som kan uppfattas stötande, Sveriges Radio står inte bakom människosynen” eller ”Dagens gudstjänst innehåller utdrag ur Bibeln, dessa ska ej tolkas bokstavligt”.

Eller så är låten ett undantag och andra våldsamheter kommer få fortsätta ljuda som vanligt, alla kvinnor som har problem med sexismen hos Robin Thicke får snyta sig, medan Jimmie Åkesson inte kan förväntas skilja på fakta och fiktion och därför ska skyddas.

Jag vet inte vilket som är värst. Jag vet dock att opartiskheten finns för att man som public service-tittare/lyssnare ska kunna vara trygg i att programmen inte ger efter för medialt/politiskt tryck. Och i det avseendet är ett konstnärligt uttryck inget hot mot det demokratiska samtalet. Att Aktuellt kallar ett överfall på ett fredligt torgmöte för en ”urartad demonstration” är däremot just detta.

Okommenterat.

Alice Kassius Eggers

Var befinner jag mig?

Du tittar för närvarande i arkivet för december, 2013Alice Eggers.