Notis: Opartiskhet

december 18, 2013 § Lämna en kommentar

Om public service i Aftonbladet 2013-12-18 (obs ej min rubrik/nedryckare):

SR tystar konsten

Försvarar inte sin opartiskhet – ger efter för påtryckningar

Sebbe Staxx. Foto: Viktor Fremling

DEBATT Sebbe Staxx och Timbuktus låt ”Svarta duvor och vissna liljor” får inte sändas okommenterad i Sveriges Radio.

Det är beslutat efter att låtens text har ställts mot sändningstillståndet som styr public service-media. ”Det är en bedömning” säger populärmusikchefen Pia Kalischer. Hon säger dessutom att låten kommer spelas ”sparsamt”.

Antingen är det startskottet för en räddhågsen statlig radio som väljer bort verk för att det inte hinns/orkas med adekvat uppföljning typ: ”Recensionen av nya Houellebecq innehåller citat som kan uppfattas stötande, Sveriges Radio står inte bakom människosynen” eller ”Dagens gudstjänst innehåller utdrag ur Bibeln, dessa ska ej tolkas bokstavligt”.

Eller så är låten ett undantag och andra våldsamheter kommer få fortsätta ljuda som vanligt, alla kvinnor som har problem med sexismen hos Robin Thicke får snyta sig, medan Jimmie Åkesson inte kan förväntas skilja på fakta och fiktion och därför ska skyddas.

Jag vet inte vilket som är värst. Jag vet dock att opartiskheten finns för att man som public service-tittare/lyssnare ska kunna vara trygg i att programmen inte ger efter för medialt/politiskt tryck. Och i det avseendet är ett konstnärligt uttryck inget hot mot det demokratiska samtalet. Att Aktuellt kallar ett överfall på ett fredligt torgmöte för en ”urartad demonstration” är däremot just detta.

Okommenterat.

Alice Kassius Eggers

Annonser

Notis: SL

november 29, 2013 § Lämna en kommentar

Om botshop i Aftonbladet 2013-11-29:

Dum kampanj av SL

Stämplar resenärer som korkade – och vi ska vara med och skvallra

SL har dragit i gång en ny kampanj. Handlar den om pålitligare pendeltåg? Garanterat klämfria spärrar? Enklare biljettsystem? Nej, nej, det handlar om att ”vi” ska jobba tillsammans mot ”fuskarna”. Eller som det står på den nylanserade sidan botshop.nu: ”Det är alltid trist när några få ska förstöra för oss andra”.

Så nu får de snälla barnen vara med och välja var de dumma barnens böter hamnar. Ju fler fuskare som åker fast, desto mer pengar kan fördelas mellan en fin röd buss eller ett brum-brum-tåg. Detta samtidigt som både landstingets trafiknämnd och SL:s styrelse, båda ledda av Christer Wennerholm (M), får kritik av externa revisorer.

Att bli tilltalad på det här sättet är att ogiltigförklara en vuxen diskussion om hur pengarna till kollektivtrafiken bör samlas in och fördelas. Att låtsas att jag som betalar och SL är i samma lag mot en gemensam fiende. ”Fuskare” hör man ju är såna där som snor Norrmalmstorg i Monopol när ingen ser, medan vi hederliga som betalar blir kliade under hakan med att vi däremot ”förstått”. Som om inga andra lösningar än den rådande vore möjliga. Som om problemet ska justeras mellan de duktiga i klassen och de bråkiga.

Jag hoppas att stockholmarna inte börjar vänja sig vid att bli behandlade som korkade medlöpare, att fler än jag önskar sig mer värdighet i det samhälleliga samtalet och protesterar mot fördumningen. För precis som SL basunerar: ”Tillsammans funkar alltsammans.” Frågan är bara tillsammans med vem.

Alice Kassius Eggers

Debatt: 5 pointz

november 22, 2013 § Lämna en kommentar

Om graffitihuset 5 pointz i Aftonbladet 2013-11-22:

Nu ska graffitins heliga hus rivas

Verk på världsberömda 5 Pointz fasader övermålade

Kvarteret 5 Pointz i New York är världsberömt för sina graffiti­-målningar.
Long Island city i New York är en stadsdel i snabb förändring. Framför allt är det konstscenen som letat sig ut till området i Queens – det kryllar av gallerier och ateljéer.

Och i Long Island city har också tills i tisdags det unika graffititäckta kvarteret 5 Pointz varit ett världsberömt inslag i stadsbilden. Huset har lockat graffitimålare från hela världen sedan det öppnade 1993 som ett lagligt alternativ för målare. Fasaden har varit en ständigt pågående utställning och innanför väggarna har man kunnat hyra ateljéer långt under marknadshyrorna i området, tack vare ägaren och eldsjälen Jerry Wolkoff.

Sedan det uppdagades att Wolkoff målat väggen vit natten mellan måndag och tisdag, har nyheten färdats som en tung dag för gatukonsten. Gustav Gelin skriver i Dagens Nyheter om kampen mellan å ena sidan graffitimålarna som har försökt få byggnaden bevarad som kulturminne, å andra sidan markägare och politiker.

Det är lätt att se det som en klassisk David och Goliat-kamp. Men vad är det egentligen Wolkoff vill göra? Strypa den konstnärliga friheten och bygga ett till Starbucks?

Nej, inte alls. Det som händer i Queens är att ­huset blivit mer och mer förfallet (2009 skadades en av konstnärerna då en brandtrappa rasade) samtidigt som området blomstrar och bostäder behövs. Så kvarteret ska rivas för att göra plats för två nya hus med ­tusen lägenheter varav 210 särskilt anpassade för hushåll med skral ekonomi. Väggarna på bottenplanet kommer fortsätta att upplåtas åt graffiti, liksom flera väggar inne i det nya huset, och nästan tvåtusen kvadratmeter avsätts för ateljéer.

Wolkoff har själv gått ut och öppet välkomnat målarna tillbaka när huset är byggt. Kanske ska man alltid vara misstänksam, flera har kallat Wolkoffs utspel för en ren pr-ploj, och visst rymmer den nya byggnaden också lyxvåningar. Men lite mer välvillig mot en så ovanlig markägare som Wolkoff finns det anledning att vara.

Hans förklaring till att han målade över fasaden mitt i natten var att han inte skulle stå ut med att se väggen sakta demoleras, och samtidigt inte ville riskera konfrontationer som kunde leda till rättsliga påföljder för några av målarna – han har allt för stor respekt för dem.

Och nog har Wolkoff en poäng när han säger att graffitikonsten aldrig handlar om att bevara det gamla, utan alltid om förändring och om att fortsätta måla.

Alice Kassius Eggers

Krönika: Vår tids tokar

oktober 6, 2011 § Lämna en kommentar

Om strukturblindhet i Nöjesguiden 2011-10-06

Nöjesguiden

Notis: Ett eget hörn på internet

mars 19, 2009 § Lämna en kommentar

Om internettexten i Aftonbladet 2009-03-13:

För tio år sedan, nästan på dagen, la jag upp min första internetdagbok på http://user.tninet.se/~bdr654h/dagbok. Det var en fascinerande paradox, hur det mest privata kunde bli det mest offentliga över en natt.

Jag minns att en bekant kallade det perverst. Hon hade sett Tjes och Jocke sitta hos Alice Bah och prata om sin textuella exhibitionism och undrade vad det handlade om. Som om det vore mer normalt att välja ut en människa och kräva uppmärksamhet med sina problem – ”vänner” – än att lägga ut dem och låta sig bli vald. Det är ju en ödmjukhet, att inte lägga sin dagbok i knät på någon och be om att bli förstådd utan i stället lämna den öppen, som i förbifarten, och hoppas. Det är inte att förhäva sig utan att förminska sig.
Kommunikationsmodellen svajar om man leker att läsaren är ett kluster. Men nätdagboken är text som beter sig som skriven för ett kluster för att nå fram till duet, spökläsaren, det implicita, ultimata duet. Jag vet, det finns ord av mig spridda över internet och varje mening är till för någon. Jag har aldrig velat bli läst av alla, bara av ett du som skiftat namn och form men som kärlekskärl varit konstant. I mitt hörn av internet fick jag bre ut mig med alla citat, alla bilder, allt det jag inte vet vad jag ska göra av nu (jag samlar dem i word-dokument, som en ekorre) och ingen kunde säga att jag tvingade mig på.Jag tycker om att ramla över våra gamla dagböcker, en del finns kvar, det mesta är borta. Det finns en trygghet i att de finns där, du finns där, jag är inte galen, det var inte en dröm. Ord som mellanlandat innan de når mig känns så mycket större (det är en sak att du älskar mig och en annan att du väljer att skriva det där alla kan se).

När jag besöker diaryland.com igen, tusentals dagar och bedrövelser senare, har cheese970 precis skrivit ”i just don’t understand why people pretend to care”. Och jag tänker att det lättaste sättet att skilja nätdagboken från bloggen är genom att fråga sig: En dagbok som ingen läser är fortfarande en dagbok men är en blogg som ingen läser fortfarande en blogg?

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin DebattAlice Eggers.