Notis: Opartiskhet

december 18, 2013 § Lämna en kommentar

Om public service i Aftonbladet 2013-12-18 (obs ej min rubrik/nedryckare):

SR tystar konsten

Försvarar inte sin opartiskhet – ger efter för påtryckningar

Sebbe Staxx. Foto: Viktor Fremling

DEBATT Sebbe Staxx och Timbuktus låt ”Svarta duvor och vissna liljor” får inte sändas okommenterad i Sveriges Radio.

Det är beslutat efter att låtens text har ställts mot sändningstillståndet som styr public service-media. ”Det är en bedömning” säger populärmusikchefen Pia Kalischer. Hon säger dessutom att låten kommer spelas ”sparsamt”.

Antingen är det startskottet för en räddhågsen statlig radio som väljer bort verk för att det inte hinns/orkas med adekvat uppföljning typ: ”Recensionen av nya Houellebecq innehåller citat som kan uppfattas stötande, Sveriges Radio står inte bakom människosynen” eller ”Dagens gudstjänst innehåller utdrag ur Bibeln, dessa ska ej tolkas bokstavligt”.

Eller så är låten ett undantag och andra våldsamheter kommer få fortsätta ljuda som vanligt, alla kvinnor som har problem med sexismen hos Robin Thicke får snyta sig, medan Jimmie Åkesson inte kan förväntas skilja på fakta och fiktion och därför ska skyddas.

Jag vet inte vilket som är värst. Jag vet dock att opartiskheten finns för att man som public service-tittare/lyssnare ska kunna vara trygg i att programmen inte ger efter för medialt/politiskt tryck. Och i det avseendet är ett konstnärligt uttryck inget hot mot det demokratiska samtalet. Att Aktuellt kallar ett överfall på ett fredligt torgmöte för en ”urartad demonstration” är däremot just detta.

Okommenterat.

Alice Kassius Eggers

Annonser

Notis: SL

november 29, 2013 § Lämna en kommentar

Om botshop i Aftonbladet 2013-11-29:

Dum kampanj av SL

Stämplar resenärer som korkade – och vi ska vara med och skvallra

SL har dragit i gång en ny kampanj. Handlar den om pålitligare pendeltåg? Garanterat klämfria spärrar? Enklare biljettsystem? Nej, nej, det handlar om att ”vi” ska jobba tillsammans mot ”fuskarna”. Eller som det står på den nylanserade sidan botshop.nu: ”Det är alltid trist när några få ska förstöra för oss andra”.

Så nu får de snälla barnen vara med och välja var de dumma barnens böter hamnar. Ju fler fuskare som åker fast, desto mer pengar kan fördelas mellan en fin röd buss eller ett brum-brum-tåg. Detta samtidigt som både landstingets trafiknämnd och SL:s styrelse, båda ledda av Christer Wennerholm (M), får kritik av externa revisorer.

Att bli tilltalad på det här sättet är att ogiltigförklara en vuxen diskussion om hur pengarna till kollektivtrafiken bör samlas in och fördelas. Att låtsas att jag som betalar och SL är i samma lag mot en gemensam fiende. ”Fuskare” hör man ju är såna där som snor Norrmalmstorg i Monopol när ingen ser, medan vi hederliga som betalar blir kliade under hakan med att vi däremot ”förstått”. Som om inga andra lösningar än den rådande vore möjliga. Som om problemet ska justeras mellan de duktiga i klassen och de bråkiga.

Jag hoppas att stockholmarna inte börjar vänja sig vid att bli behandlade som korkade medlöpare, att fler än jag önskar sig mer värdighet i det samhälleliga samtalet och protesterar mot fördumningen. För precis som SL basunerar: ”Tillsammans funkar alltsammans.” Frågan är bara tillsammans med vem.

Alice Kassius Eggers

Notis: Kristallen

augusti 28, 2013 § 5 kommentarer

Om Kristallen i Aftonbladet 2013-08-28:

Diskriminering som tar priset

Ingen Kristallen-nominering för tvåkönade programledarpar

Erik och Lotta.

På fredag delas det stora tv-priset Kristallen ut. Erik Haag är nominerad i kategorin ”Årets manliga programledare” för det smått hyllade programmet Historieätarna, som han gjorde ihop med Lotta Lundgren.

Andra nominerade i samma kategori är Erik & Mackan och Filip & Fredrik. De nomineras i par, oskiljaktiga duos.

Lotta Lundgren finns inte med bland de nominerade, det finns helt enkelt ingen plats för tvåkönade kombos. Beteendet att killar myser ihop sig med killar blir tydligt belönat eftersom det finns en duo-klausul som bara gäller mansseparatistiskt.

Jag tror inte att alla i juryn tycker att Erik Haag är en mycket starkare lysande stjärna än Lotta Lundgren. Jag tror dessutom att det en gång i tiden funnits en diskussion om hur svårt det kan vara att sära på ett programledarpar, att det är därför Erik&Mackan och Filip&Fredrik alltid nomineras ihop. Förmodligen finns det till och med någon ansvarig som tycker att det är olyckligt att det tvingas bli så här.

Men här är nyckeln: det är varken en olycka eller ett tvång. Det är helt upp till de ansvariga att tycka att ett system som faller samman när kvinnor tar plats är ett skitsystem och måste skrotas. Och det är helt upp till Erik Haag att tycka att det skulle vara så oförskämt av honom att ta emot priset ensam, att han avsäger sig priset om han vinner.

Alice Kassius Eggers

Notis: Replik till Croneman om Cesar Millan

mars 27, 2012 § Lämna en kommentar

Om Johan Croneman och Cesar Millan i Aftonbladet 2012-03-27:

Mannen som inte kan tala med hundar

Rubriken på Johan Cronemans krönika i Dagens Nyheter i dag lyder: ”Cesar Millan är ett geni inom sitt område – och jag kan inte sluta titta”. Jag hoppades så innerligt att det område Croneman syftar på är programlederiet. Mannen som kunde tala med hundar är på många sätt ypperlig tv, tydlig dramaturgi, en karismatisk person i huvudrollen.

Men det är inte tv-personligheten Croneman syftar på, han vill påstå något om hundtränaren Millan. ”Det är inget flum alls, det är mest sunt förnuft, och jag har svårt att tro att något över huvud taget är riggat. Man kan inte ljuga om sådant här.” Att en tv-kritiker inte blir mer generad över sin egen naivitet är anmärkningsvärt.

De flesta av oss tycker det är plågsamt att betrakta någon som ger sig på den som är svagare. Att se hundarna flämtande krypa längs med väggarna efter Cesars hantering borde signalera att något är fel, även till de som inte är vana vid att ”läsa hund”. Men Croneman, och många med honom, verkar istället gå igång på att få den betraktelsen sanktionerad. Så mycket att den som sanktionerar det får bli utnämnd till ”geni” utan att behöva uppvisa en enda vetenskaplig tanke.

Croneman menar att andra framstår som ”glada amatörer” bredvid Cesar. Men Croneman glömmer att han faktiskt inte kan något om vad det är att vara expert eller amatör inom hundträning. Det han kan bedöma är vem som gör bäst tv, och det är också där hans analys borde sluta.

Alice Eggers

PS. Om Johan Croneman tänker skaffa hund, eller inte kan slita sig från tv:n, kommer här lite information:
Våldsamma klipp från Cesars program, gör det inte lite ont någonstans i någon empatisk del?
Cesar Millan berättar själv om halsbandet som enligt svenska veterinärer riskerar att skapa hjärnskador hos hunden. Det ger också en intressant inblick i hans vokabulär när han pratar om vikten av att hunden är lugn samtidigt som den hyperventilerar och stress-slickar.
 
Jag tror att man måste ignorera en viktig del av hjärnan för att inte förstå att det här är fel.
En mycket tydlig och bra intervju om Cesar med bland annat Anders Hallgren, en av Sveriges mest välmeriterade hundpsykologer, och Kerstin Malm, doktor i etologi. ”– Jag har faktiskt svårt att se något som är bra med programmen därför att de i grund och botten förmedlar ett synsätt där det inte spelar någon roll hur hunden mår bara den beter sig som man vill att den ska göra.”
Några förklaringar till varför det kan se så lyckat ut på tv.
 
Reaktion på Cesars besök i Malmö.

Förklarande text om hundträningens olika ”skolor”. Med massor av citat från forskare och experter och en parallell till övriga samhällets behov av en backlash mot det ”toleranta”, ”snälla” och ”politiskt korrekta” (i det här fallet då eftertänksam rättvis hundträning). På engelska.

Eva Bodfält, en av Sveriges mest välrenommerade hundexperter skriver om Cesars senaste besök i Sverige.

 

Notis: Alice i tv-landet

oktober 17, 2011 § Lämna en kommentar

Det första regelbundna jag skrev för Aftonbladet, en notisserie de kallade Alice i tv-landet. Det ska gå att klicka på bilden och få texten i läsbar storlek.

"Alice i tv-landet"

Notis: Patti Smith

maj 4, 2011 § Lämna en kommentar

Med anledning av polarpriset till Patti Smith i Aftonbladet 2011-05-04:

Patti Smith: Rockmusiken är min konstform 

Öron för tanter

Alice Eggers: Patti Smith är viktigare än någonsin

Första gången Polarpriset delades ut till någon utan penis var till Joni Mitchell1996. Samma år släppte den amerikanska sångerskan Patti Smith sin comeback-skiva Gone Again.

Min mamma köpte den, men jag kunde inte helhjärtat omfamna Patti Smith, som jag kunde göra med den andra punken. Jag kunde liksom inte komma över att jag lyssnade på en tant. Jag visste inte vad jag skulle göra med det, hur mina öron skulle placera det.

Femton år senare är Patti Smith viktigare för mig än hon någonsin var när jag hade behövt henne som mest. Ilskan som hon är urtypen för, det androgyna och fulheten finns det äntligen utrymme att förtrollas av. Och jag tror att allt mitt tjat om könsfördelning handlar om de år jag förlorade. Att jag vill att nästa generation kids ska ha öron gjorda för tanter.

I den utvecklingen är inte ett Polarpris oviktigt, när Björk fick det förra året gav det mig en känsla av upprättelse för mitt 15-åriga jag, och när Patti Smith nu tilldelas det är det en upprättelse för 15-åringen jag kunde ha varit. Jag firar genom att hålla med när Patricia Lee Smith ylar: ”People have the power to redeem the work of fools”.

Alice Eggers

Augustprisnotis: Jenny Jägerfeld

november 23, 2010 § Lämna en kommentar

Om ungdomsromanen Här ligger jag och blöder av
Jenny Jägerfeld i Aftonbladet 2010-11-23:

Jargongen är bäst som kuliss

”Jag försökte verkligen att inte tänka så mycket, men det var vansinnigt svårt. Jag tänkte alltid för mycket.” Maja Müller sågar av sig tumspetsen och sen rullar Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder (Gilla förlag) i gång. Maja går i första ring och stångas mot sedvanliga mobbare och en singelpappa med smak för tjejer och öl. Vid sin sida har hon Enzo men när han i ett rått skämtande råkar nämna Majas mamma gör det ont på riktigt. Är det så att mamma Jana faktiskt inte vill ha Maja?
Varannan helg åker Maja till Jana i Norrköping men den här helgen blir allt annorlunda. Jägerfeld bygger skickligt upp en berättelse om en plötsligt försvunnen mamma som hela tiden lyckas vara både central och perifer. I stället för att helt lita på att den välavlyssnade tonårsjargongen är Jägerfeld klok nog att låta den agera kuliss för en spännande intrig. Så blir det som hade kunnat bli påfrestande i stället en tillgång. Språket är lika rappt som Majas tankar och genomlyst av haikus, kontaktannonser och låttexter som snyggt undviker att skrika ”författaren” högre än Maja. Jag tror på henne och hennes pulserandehjärnaochtumme. Och det är väl just sånt som ska belönas i ett sammanhang som Augustpriset: insikter om att bokslukarkvaliteter i kombination med ett så kallat ”angeläget ämne” inte behöver ställas emot litterär kvalitet. Precis som förra året är det ett litet förlag med höga ambitioner som kammar hem barn- och ungdomskategorin, ett fint facit på att litteraturen står stark mitt i stormarknaden.

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin NotisAlice Eggers.